Min vandring på den fornnordiska shamanens väg började för länge sen, men det var inget som jag förstod då. Det har jag förstått först nu på ”gamla dar” som vi säger här i Skånelandet. Jag har alltid känt det som att jag har stått utanför i sammanhang, men aldrig förstått varför, eftersom jag samtidigt har varit den naturliga ledaren. Det var en fundering som jag hade som barn, hur detta kunde vara. Länge var jag orolig över om jag var för ”stark” för de andra barnen, eller var det kanske så att de (egentligen), var rädda för mig? Det gjorde mig ledsen och arg och rebellen kom fram. Mycket hyss hittade jag på….. Men byn jag bodde i ”tog hand om mig” på många sätt, men det gav inga svar på mina frågor. Så jag fortsatte i min ensamhet.
Som knapp treåring miste jag min far. Jag kunde inte förstå hur han kunde lämna mig. Kanske var det därför ingen annan i heller ville ha mig? Jag saknade inget materiellt i min uppväxt, utan hade allt som en normal ”unge” kan behöva.
Sexton år gammal drog jag från föräldrahemmet. Bojorna var för tunga och ”världen skulle läggas under mina fötter”. Jag hade så många frågor och så mycket jag ville lära mig. Åren gick och jag flyttade till USA. Först då skedde en förändring och jag fick, med hjälp av White Horse, svar på många av mina frågor. Det var också White Horse som introducerade mig till shamanismen. Förutom det lärde han/de mig också om det verkliga livet, livet som finns i andra dimensioner och hur jag kan arbeta med det, för att i första hand, hela mig själv. Så min resa har börjat….. på allvar….
Flera lärare har jag haft och tack vare Jörgen I Eriksson så kom jag i kontakt med runorna. Nu blev helt plötsligt cirkeln sluten! Och det White Horse en gång sa om mitt ursprung, blev plötsligt förståeligt.
Men de största Lärarna har jag mött i mitt shamanska arbete. De har väglett mig genom flera tillfällen där jag var helt övertygad om att jag inte skulle överleva i den här dimensionen. Kanske också därför som jag finner så mycket intresse i att jobba med just Döden. Det som ingen vill tala om, men som vi alla en dag ska möta…..
Jag har mött mig själv i tidigare Jordevandringar. Den förra innan denna var jag Vandraren, en sejdkvinna som gick från by till by och hjälpte byborna med sina bekymmer och frågor. Många fler liv har jag upplevt och nu funnit kunskap ifrån. Allt tack vare runorna och shamanismen <3
Och det kan ju låta lite overkligt för den oinvigde, men för mig är det naturligt. Det är denna person jag alltid har varit, men inte haft kunskapen om. Även mitt DNA berättar om detta – och det är vetenskapligt 🙂 Jag kommer från Jägare-Samlare grenen enligt de DNA-tester jag tagit 🙂
Idag diskuteras det mycket om att ”sånt där” ska man inte/får man inte ta betalt för. Alltså med ”sånt där” så menar folk andlig och spirituell rådgivning.
Förr i tiden så såg man till att hela byn var levande och att alla hade det de behövde. De gamla som inte längre kunde ut och skörda eller jaga, fick mat av de unga i byarna. I gentjänst så tog de hand om de minsta barnen och delade med sig om den kunskap om livet som de hade. Härifrån kommer det gamla ordspråket ”det krävs en hel by till att uppfostra ett barn”. Den som var byns ”kloka gumma/gubbe”, shamanen eller medicinmannen/kvinnan var de som stod ”högst” i byarna. Dessa var det ingen som ville ”bråka” med och heller ingen som någon funderade på att ”bråka” med. För alla i byn var beroende av att dessa kunde ge rådgivning och sejda eller shamanera för god skörd, rejäla boningar som stod kvar i stormar och vintertid, friska och många barn och frid och fred. Det sågs till att dessa personer hade gott om mat och en god boning.
Så är det inte längre. Numera handlar det mest om att hantera pengar. Pengar som ska användas till just att (över)leva. Även i nutid behöver de som rustar för frid och fred för människor, äta sig mätta och ha någonstans att bo. Så därför ser jag inte varför jag inte ska ta betalt för det jag gör…..
Jösses, ja det här blev ju långt och har du orkat läsa ända till hit, så vill jag säga Grattis till dig! Nu vet du lite om vem jag är 🙂
Namaste
Monica
